Funktioner i Guds rike

När jag var barn gick jag i Minikamraterna. Det var en samling i min hemförsamling för ortens barn där de fick pyssla, leka och höra en bibelberättelse. Vid varje tillfälle brukade vi sjunga en sång som du säkert också känner igen.

Jag kan inte vad du kan. Du kan inte vad jag kan. Men Gud har en uppgift som passar för mig och en annan som passar för dig. Sån ́t man passar för gör man kanske bra, sån ́t man inte kan gör nån annan säkert bättre.

Sången innehåller en väldigt enkel sanning, men den tycks ofta glömmas bort i Guds församling. När man inte känner igen de olika funktionerna och inte ser sin egen är det lätt att det uppstår onödig friktion mellan människor och gåvor som finns ibland oss förblir ”oupptäckta” eller nedtryckta.

Jesus sade:

Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.

Joh 4:34

Det finns inget mer på djupet tillfredsställande än att få vandra i det Herren har tänkt för ens liv och få använda de redskap som Han har gett till en. Så var det för Jesus, och så är det för hans lärjungar, för dig och mig som tror på Honom. När vi hamnar i otakt med Gud och med varandra blir det obekvämt. Vi behöver bejaka varandra och varandras gåvor och uppgifter. Men för att kunna göra det behöver vi lära oss känna igen gåvor och funktioner som Gud har lagt ner i oss.

Bilden av handen

I den här texten vill jag förmedla lite tankar kring de funktioner som Paulus skriver om i sitt brev till församlingen i Efesos. Det är funktioner som Gud har gett till sin församling. Det är människor som Gud har specialutrustat och tränat för en specifik funktion/uppgift. Det finns självklart många olika gåvor och funktioner förutom dessa, men eftersom Paulus har definierat dessa specifikt vill jag röra mig kring dem; profeten, aposteln, läraren, herden och evangelisten. De är fem stycken, lika många som du har fingrar på ena handen. Du kanske har fått med dig liknelsen med handen som många brukar använda när de talar om tjänstegåvorna. Evangelisten är långfingret som når längst ut, herden är ringfingret som är gift med församlingen, läraren är lillfingret som ger balans åt hela handen, profeten är pekfingret som pekar ut riktningen och aposteln är tummen som är mest rörlig och som kan nå alla fingrar när det behövs. Det är en bra bild som är enkel att förstå. Precis som handens alla fingrar samverkar ska de olika tjänsterna också samverka med varandra. Men trots att det har gått ut mycket undervisning om tjänstegåvornas funktion genom åren är det förvånansvärt få som känner igen gåvorna när de är i praktisk funktion.

Onödiga friktioner

I många församlingar uppstår konflikter eller friktioner när man inte förstått eller känner igen tjänstegåvorna när de är i funktion. Profeter och evangelister misstror varandra, profeter ses som flummiga kritiker, apostlar förkastas under parollen ”så har vi aldrig gjort förut, så kan vi inte göra.” Förkunnare kallas för evangelister för att de har ett yvigt sätt fast de egentligen inte har sitt fokus på dem som ännu inte har hört evangeliet och blivit frälsta. Profeter blir missförstådda, hamnar i att kritisera och ställer sig utanför församlingar och kastar bildligt sett sten på rutorna utifrån istället för att vara med och förändra inifrån. Evangelister klagar på att folk inte går ut och vittnar och lämnar församlingen i protest. En del av dessa funktioner startar också egna rörelser som är inriktade på deras ”specialitet”.

Och pastorer hamnar i situationer där de som anställda i församlingen förväntas ha alla funktioner med resultatet att de blir utbrända. Tänk så viktigt det är att vi hamnar på rätt plats och i rätt uppgifter! Bara för att en tjänst/gåva inte själv fungerar i en funktion betyder det inte att funktionen i sig ska förkastas, men så verkar en del tänka. På sistone har jag till exempel hört kända evangelister förkasta själavårdstjänsten. Det är tragiskt. Men själavård är inte främst evangelistens uppgift. Själavårdstjänsten ligger närmare herdens roll. Vi är som bekant en kropp med många OLIKA lemmar.

En del som är bärare av kallelsen ses som ett hot mot ett etablerat sammanhang. Kanske är det för att man i sammanhanget är nöjd med hur det är och inte vill att saker ska förändras? En tjänstegåvas uppgift handlar om livet och livet handlar om förändring. De troende ska helas, befrias, uppbyggas, tränas, och utrustas och växa till i mognad i tro och kärlek. Många som kallas ledare och tjänstegåvor i Guds församling matar tyvärr folket mer än de tränar dem. Det ser jag som en bieffekt av den rådande plattformskristendomen.

Ibland anses en del tjänstegåvor vara finare än andra. I den rådande frikyrkokulturen sätts ibland tjänstegåvor på en piedestal som inte Herren har tänkt att de ska sitta på. Människor sätter dem där och ledarna själva väljer att sitta kvar. Kanske beror det på deras bekräftelsebehov eller en missuppfattning av vad tjänsten egentligen innebär? Guds folk är inte kallade att springa efter tjänstegåvor och tjänstegåvor är inte kallade till tjänst för att få berömmelse eller människors bekräftelse. Det kan vara värt att notera att det inte heller alltid är tjänstegåvorna som står på plattformarna. Att vara en tjänstegåva innebär att man är en gåva given av Gud till kroppen för att tjäna, utrusta och välsigna den. Det är en funktion som ofta innebär mycket arbete och utsatthet och det är långt ifrån en glassig väg till berömmelse. Många med en tjänstegåvas funktion verkar faktiskt på sidan om plattformarna.

Tjänstegåvornas funktion

Men vad är då en tjänstegåva? Jag skulle vilja dela med mig av hur jag uppfattar deras funktion och det är baserat på många års bibelläsning och erfarenheter ifrån olika sammanhang. För det första tillhör tjänstegåvorna Guds rike. Guds rike är ett andligt rike som finns inom oss och som ska utbredas i vår värld. Tjänstegåvorna, eller funktionerna, har alltså ett i grunden andligt arbete att utföra som är kopplat till det naturliga.

Utifrån ordet i Ef 4:7-15 där Paulus skriver om tjänstegåvorna kan vi få fram en del intressant.

Men var och en av oss har fått nåden så som Kristus fördelade gåvan. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Det att han steg upp, vad innebär det om inte att han också steg ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

Efesierbrevet 4:7-15

1. Det första jag noterar är att han skriver om dessa funktioner under rubriken ”Enheten i Kristus” (Sv. folkbibeln). Det övergripande målet med tjänsten är att Guds folk ska nå enheten och fullheten i Kristus.

2. Tjänstegåvorna är personer som Herren tagit till ”fångar” och utrustat och specialiserat på vissa områden för ett specifikt syfte och ”gett tillbaka” till sitt folk. Att bära på en stark kallelse är något man inte kan komma ifrån och det är på sätt och vis som att ha blivit en fånge i Herren.

3. Deras uppgift är att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. Det är alltså alla troende som tillsammans ska bygga upp Kristi kropp. Tjänstegåvorna ska utrusta och träna oss att fullgöra den tjänst vi har!

4. De troende ska tillsammans bygga upp Kristi kropp, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att alla har samma uppgift. Kristus fördelar gåvorna.

– Alla troende är inte en tjänstegåva

– Alla tjänstegåvor ska inte göra samma sak. Det står till exempel inte ” Och han gav några till evangelister, andra till evangelister, andra till evangelister och andra till evangelister och evangelister.”

5. Målet är att vi alla ska nå fram till enhet i Kristus och kunskap om Guds son och nå andlig mognad.

6. Resultatet av att tjänstegåvor utrustat och tränat de troende att fullgöra sin tjänst blir att vi inte längre blir som små barn som far hit och dit. Vi har nått andlig mognad, kan urskilja vad som är villolära och håller fast vid sanningen i kärlek och växer upp till honom som är huvudet, Kristus.

Hur känner man igen en tjänstegåva?

Det finns en del väldigt enkla kännetecken på de olika funktionerna. I följande text använder jag mig av termerna ’reformerande och revolutionerande’. Med reformerande syftar jag på en långsam förändring inom en redan existerande organism. Med revolutionerande syftar jag på en snabbare och mera tydligt förändrande funktion som sträcker sig utanför den redan existerande organismen. Två av tjänstegåvorna får folket att rikta sig utåt, tre av dem fokuserar mer på församlingen.

LÄRARE En lärares uppgift är att gå till botten med läran och förklara bibelordet på ett sätt som gör att församlingen växer i mognad och förståelse. En duktig lärare kan förklara det mest komplicerade på ett sätt så att även den mest enfaldige kan förstå. Lärarna vakar över läran, så att de troende inte ska fara hit och dit och falla för villoläror. En andesmord lärare förmedlar uppenbarelse. De har också i sin funktion en uppgift att lära de troende att själva läsa och studera ordet, kunna göra egna bedömningar och bli mogna bibelläsare. De lägger gärna upp ett tema och följer det strikt i månader. En lärare har en reformerande funktion, d.v.s. verkar för en långsam förändringsprocess. Deras inriktning är främst på de som redan är frälsta.

HERDE Herden är den som har omsorg om fåren. Det är herden som är mest relationsinriktad av de olika funktionerna och som ömmar för de troende han/hon har i sin vård. Det är också den som engagerar sig mest i ”fårens” tillstånd och omständigheter. Herden kan också ”putta” sina får i rätt riktning. En del herdar har en tendens att vara lite konflikträdda, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på hur fokuserade de är på omsorg och att de vill att alla ska må bra. Herdar ska hjälpa människor att växa som människor och i sina gåvor. En herde har en reformerande funktion och är fokuserad främst på dem som redan tror.

EVANGELIST En evangelist har som uppgift att kicka igång sina trossyskon i att vittna om sin tro och vinna människor för Jesus. Ibland har jag hört att en del förkunnare har fått epitetet evangelist för att de är yviga i sin framtoning, men om de inte har sitt fokus på människors frälsning är de inte evangelister. Evangelister lever för att vinna människor och gör vad de kan för att få folket att ge sig ut för att vinna människor. Ibland kan evangelister bli så upptagna av att alla ska evangelisera att de blir motståndare till t.ex. profeter som har en helt annan funktion i kroppen. Det är inte heller alla evangelister som ser behovet av att ta hand om dem som de vunnit för tron. De behöver samarbeta med övriga troende som har andra funktioner. Evangelistens funktion är utåtriktad och revolutionerande.

PROFET En profet har som uppgift att föra människor in i ett lyssnande till Herrens röst. De är grundläggare precis som aposteln och bygger i anden genom bön och hälsningar i rätt tid. De är väktarna på muren som vakar över att bygget byggs på rätt sätt och att de troende håller sig på vägen. De ser och hör och är kroppens ögon och pekar ut riktning. Ofta är de utrustade med både urskiljning och den profetiska gåvan. I Jeremias bok Jer 1:10 beskrivs profeten Jeremias kallelse på följande sätt. ”Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.” En del säger att nytestamentliga profeter inte ska tala annat än uppmuntran, men den profetiska tjänsten är bredare och djupare än den profetiska gåvan som är till för att främst uppmuntra. Profeter kan lätt hamna i exklusivitet och överandlighet och behöver lära sig att ha fötterna på jorden och bevaras i ödmjukhet. Profeter kan ibland upplevas av andra som mycket obekväma när de pekar ut riktning och varnar, men det är desto härligare när de får tillfälle att uppmuntra och bekräfta. Profeter har ett favoritord: förändring. De har både en reformerande och revolutionerande funktion i att de river ner och bygger upp för att Guds vilja ska kunna ske.

APOSTEL Aposteln är en grundläggare precis som profeten. Aposteln är en byggare. Apostlarna är de som mest liknar den här världens entreprenörer, men de är entreprenörer i Guds rike vilket inte är samma sak. De startar saker och ser till att det fungerar innan de drar vidare till nästa uppdrag. För att kunna göra det behöver de vara mångsidiga i sig själva eller ha många människor bredvid sig med olika funktioner. De sträcker sig vidare, vill bygga mer. Det som är deras fallgrop är att de lätt fastnar i sina projekt. När de fastnar i sina projekt kan de tendera att utnyttja de människor de har runt sig. Bygget måste alltid ske via goda och gudagivna relationer och vara initierat av Anden, annars blir det fel. Aposteln har en revolutionerande funktion. På sätt och vis är den också samhällsreformerande eftersom det bryter fram nya saker där aposteln verkar.

De som tycks vara lättast att känna igen är läraren och herden. I de flesta av våra svenska församlingar finns de med i ledarskapet, medan många av de andra funktionerna tyvärr inte alltid bereds plats. Det finns många slumrande tjänstegåvor som inte har hittat sin plats. Steg ett är att lära oss känna igen dem så att de kan sättas in i det andliga bygget på rätt sätt. När församlingen tar emot och erkänner de gåvor som finns nedlagda i den som är utvald av Herren till tjänstegåva frigörs de till att fungera på ett starkt sätt och församlingen har alla förutsättningar att växa både i antal och andlig mognad.

Vad har du för gåvor och funktion?

Om du själv känner att du kanske kan vara en av dessa slumrande gåvor. Ställ dig frågan; finns det något mönster i ditt liv av något du brinner för eller ständigt hamnar i? Har du alltid känt dig kallad? Dras du till bönemöten? Tycker du att evangelisation är det vi måste ha i fokus? Får du ofta ta hand om människor i nöd? Kanske finns det en gåva i dig som behöver få utvecklas och bejakas? Fråga Herren. Han ska ge dig svar.

Herren längtar efter att få se sitt folk växa upp till fullheten i Kristus. Han vill befria oss och föra oss in i det vi är tänkta att vara, in i det han redan har gjort färdigt för oss!
Gud välsigne dig!

Marie Byström

Publicerad 2019