Vapenrustningen och Guds beskydd

Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft! 

Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar, och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden.

Efesierbrevet 6:10-18

”- Oj! Har du inte satt på dig vapenrustningen idag? Har du inte bett om blodets beskydd?” Kvinnan från bibelskolan såg väldigt förskräckt ut. Nej, jag hade inte genomfört den ritual hon tyckte att jag borde ha ägnat mig åt varje morgon för att vara under Guds beskydd. Ritualen hon syftade på handlar om att man måste be igenom hela vapenrustningen från Efesierbrevet 6 och med sina rörelser ”ta på sig” den. Tanken är att om man gör det varje morgon så är man beskyddad. Att ta av sig den på kvällarna ingår dock inte i konceptet, vilket förstås gör det hela rätt så ologiskt. Vapenrustningen är en metafor som Paulus använder för att undervisa församlingen i Efesos (och oss) om vad vi har i Kristus och hur vi ska kunna stå stadigt i kampen mot det onda. 

Vi lever i en värld som är i den ondes våld och många gånger är det påfrestande för vår tro. Vi har en fiende som ständigt vill göra livet svårt för oss och få oss bort ifrån kärleksrelationen med Jesus. Petrus beskriver den onde som ett rytande lejon. ”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” 1 Petr 5:8 Paulus använder flera bilder för vår fiende, bland annat ormen. ”Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.” 2 Kor 11:13 Det är mycket som vill distrahera oss och föra oss bort från kärleksrelationen med Jesus. 

Den romerska soldatens utrustning

Efesierna kunde relatera till bilden av den romerska soldaten eftersom Efesos var en del av det stora Romarriket som utbretts och uppehölls genom bland annat en stark militär makt. Den romerska hären bestod mestadels av legionärer, d.v.s. fotsoldater, och i princip inget kavalleri. Alla legionärer på 100-talet f.Kr. var utrustade på samma sätt. De var klädda i ringbrynja och hade en hjälm som skyddade en stor del av huvudet. Förutom det hade de en stor sköld, spjut, ett svärd och en dolk. De var indelade i tältlag om åtta man som tillsammans hade en mula som bar tältet, och varje soldat bar på närmare 30 kilo packning var. Avsaknaden av vagnar och oxar som saktade farten, i kombination med soldaternas förmåga att orka bära så tung packning i långa tider, gjorde att den romerska armén hade en betydligt högre operativ rörlighet än någon annan armé. Några av de saker som gjorde den så effektiv handlade om struktur, gemensam disciplin och träning, men också på deras förmåga att ompröva och byta taktik och teknik om något inte fungerade tillfredsställande. 

Magiskt tänkande eller livet i Kristus

Det finns mycket att hämta i den bild som Paulus använder, men hans intention var troligen inte att vi skulle tolka den så bokstavligt att vi kliver ut i magiskt tänkande. Inom psykologin syftar magiskt tänkande på t.ex. ett barns tro att de är orsaken till allt som sker omkring dem. På sätt och vis är det en slags övertolkning av betydelsen av ens eget agerande och tänkande, vilket vi alla gör oss skyldiga till ibland. Inom det ockulta har man dragit detta långt. Magi handlar om en tro på att vi människor kan påverka vår naturliga omvärld genom att agera i det andliga, att vi genom tankens och viljans kraft kan påverka saker i vald riktning. I praktiken kan det yttra sig på många olika sätt, t.ex. i trollformler, amuletter, ritualer eller besvärjelser. Magi handlar alltså om en slags manipulation, både av ens eget sinne men också av omgivningen, där jag som människa ”tar” kontrollen.

Kristus har friköpt oss. Han har redan gjort allt för oss och har lovat att vara med oss varje dag intill tidens slut. Ändå hamnar vi kristna i det här diket ibland. Vi tror att det hänger på oss. Genom våra böner och bibelproklamationer försöker vi manipulera både Gud, oss själva och andra. Herren tar inte order ifrån oss, men ibland agerar vi som om vi tror det. Det kan tangera att bli som trolldom och häxkraft om vi framhärdar i det. Paulus sorterar detta i Galaterbrevet under konsekvenser av att vi lever i köttet. Vårt kött vill ha kontroll för att vi är otrygga, rädda och känner oss maktlösa – och för att vi vill bestämma själva och vara oberoende. Det gör att vi lätt tar till oss metoder eller ritualer som till exempel vapenrustningsritualen för att ha något att hålla oss till. Då blir det nästan som att vi lutar oss på att skyddet finns i att vi genomfört ritualen, och inte på Herren själv.

Paulus använder bilden av vapenrustningen som en metafor och ett sätt att försöka illustrera vad livet i Kristus handlar om. Han vill att efesierna, och i förlängningen även vi, ska förstå att vi behöver vandra och leva i Kristus (beroende av och i relation till Honom) för att kunna fullborda vårt lopp. Att medvetandegöra sig om vad vi har i Kristus genom att använda sig av Paulus metafor är bra, men det kan inte stanna där – att ta på sig Jesu ok och leva i en nära relation med Honom kräver att man släpper kontrollen till honom. Ju mer vi vågar landa i att Herren faktiskt är god och kärleksfull, vill oss väl och har förmågan och viljan att ta hand om oss i alla situationer, desto lättare blir det för oss att släppa taget till Honom. När vi ödmjukar oss och öppnar våra hjärtan för Honom och Hans ledning och verk i våra liv kan vi växa i förtroende och andlig auktoritet.

Auktoriteten finns i Kristus

Kan man då t.ex. inte be och proklamera bibelordet och Jesus som Herre? Jo, det kan man. Att säga samma saker som Gud är bra. Ska man inte be om extra beskydd? Jo, det kan behövas ibland. Kan man inte bryta saker i anden som en del gör i bön? Jo, det har också sin plats. Nyckeln är att vi bara kan göra det om Herren leder oss till det. Genom Kristus har vi fått makt och auktoritet i den andliga världen, men det är viktigt att förstå att den auktoriteten aldrig är vår egen. Auktoriteten har vi i Kristus. Makt, i händerna på någon som inte är mogen att bära den, är farlig, och Herren är den ende som är fullkomlig och kan hantera absolut makt. När Jesus talar till lärjungarna efter uppståndelsen, vilket finns beskrivet i Matteus 28, säger han: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar… och jag ska vara med er alla dagar till tidens slut.” Det är han som är stark i oss och vi ska hämta vår styrka i Honom, som Paulus skriver i Ef 6. Herren strider genom oss.

Vapenrustningen 

SANNING Det första Paulus nämner är sanningen. Att leva i sanningen handlar om att vara äkta, sann och hålla sig borta ifrån lögner och svek. Jesus själv säger att han ÄR sanningen, så den människa som är sanningssökare kommer slutligen att hamna hos Kristus. Vi behöver alltså leva i Honom. I vår tid där sanningen anses vara relativ och inte absolut (vilket i sig är en självmotsägelse), kan det ibland krävas mycket för att leva i och stå upp för den, men utan sanningen faller hela rustningen i hop eftersom bältet var den del som höll ihop hela rustningen. En person eller ett samhälle där sanningen inte längre är viktig riskerar att falla isär.

RÄTTFÄRDIGHET  På Paulus tid använde de romerska legionärerna laminatkyrassen som kroppspansar istället för de tidigare ring- och fjällpansaren som var väldigt tunga. Laminatkyrassen bestod av plåtar lagda utanpå varandra så att en viss rörlighet uppnåddes. Som skydd var den överlägsen de tidigare brynjorna. 

Här talar Paulus om rättfärdigheten som skydd för de inre organen, främst hjärtat. Att veta att Jesus är vår rättfärdighet är grundläggande för varje kristen. Begreppet rymmer väldigt mycket och ytterst handlar det om att Han tog vår synd på sig för att vi skulle bli förklarade rättfärdiga och friköpta från lagen. Vi kan inte nå upp till fullkomlighet och Guds standard, men vi blir frikända och godtagna genom att vi tar emot vad Jesus har gjort för oss på korset. Det är inget vi har förtjänat, utan en present vi tar emot. När vi tagit emot det räknas vi som rättfärdiga. ”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror.” Rom 10:4 Vi kan inte ge oss själva äran, men behöver inte heller ta emot fördömelse. Straffet för de dåliga saker vi gjort är har Jesus redan tagit på sig. Den här medvetenheten behöver vi ha när fördömelsen, skuldkänslorna och prestationsångesten attackerar våra tankar och känslor. Djävulen är en åklagare och tar gärna alla chanser han kan för att anklaga Guds utvalda. Det är få saker som kan vara så förlamande som fördömelse, men i Kristus finns ingen fördömelse. Men ”vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.” Rom 8:33-34  Klä på dig Jesu rättfärdighet – d.v.s. lev i Hans tro och inte i egen prestation. 

Enligt undervisning jag hört satt pansarskyddet bara på framsidan av kroppen. Om det var så eller inte har jag inte lyckats verifiera, men om det var så betydde det att det bara fanns en väg att gå om man skulle vara skyddad i kriget – och det var framåt.

VILLIGHET/BEREDSKAP Ett av kännetecknen för den romerska armén var att den i princip bara bestod av fotsoldater som fick gå långa sträckor med tung packning. Då gällde det att de hade bra skor. Paulus skriver att vi behöver vara beredda och villiga i våra hjärtan att röra oss och agera för det glada fridsbudskapet. Soldaterna var beredda att gensvara på order från sina befälhavare, och på samma sätt behöver vi vara beredda på att gensvara på Herrens maningar. För att vara beredvillig krävs det att man sätter Herren först i sitt liv. 

Det är kanske en haltande liknelse, men om en läkare som har jour inte sätter sitt jobb först och är beredd att rycka ut kommer det att drabba patienterna. Man kan tänka sig att det även i förlängningen gör att läkaren förlorar sitt jobb, eftersom han inte är en trofast arbetare. Om vi fastnar i vår egen bekvämlighet, sätter det egna i det naturliga före Guds rike, blir vi lätt andligt sett ”sittande” och människor och församling blir lidande. Omsorgen om det egna inomvärldsliga är en frestelse som gör att många kristna viker av från Guds bästa väg för deras liv, eller kanske aldrig finner den.

De romerska soldaterna använde sköldarna tillsammans.

TRO Skölden är intressant. Den romerska skölden kunde, precis som andra sköldar, användas för att parera slag och stoppa pilar. Den var en viktig och stor del av skyddet, och den var stor även bokstavligt. Den rektangulära skölden (tidiga varianter var ovala) var cirka 1,2 meter hög, 65 cm bred och vägde nästan tio kilo. Det gjorde förstås att soldaterna rörde sig ganska långsamt, men samtidigt att de var väl skyddade. Skölden var gjord av ihoplimmat trä och hade en sköldbuckla av järn eller brons i mitten och en skoning runt kanterna av samma material som skydd mot hugg. De rektangulära sköldarna var anpassade så att legionärerna lätt skulle kunna formera om sig i den s.k. sköldpaddsformationen som effektivt blockerade mot fiendernas vapen. När soldaterna stod tätt tillsammans blev beskyddet starkare och det var svårt för fienden att ”komma åt” dem. 

Paulus låter skölden stå för tron. Vår tro blir som en sköld som släcker alla den ondes brinnande pilar. Har du varit med om att någon säger något till dig som sticker som ett svärd rakt in i ditt hjärta eller att du får en tanke som ger dig fruktan eller missmod så att du tappar friden? Eller att någon kommer med en formulering som gör att du börjar vackla i något du just blivit övertygad om i din ande? Att skaffa sig kunskap och tänka kritiskt och mänskligt är viktigt att kunna göra, men när det går emot det som finns i Anden blir det istället som pilar som dödar. Ett exempel som illustrerar detta är när Jesus förutsäger sin död och uppståndelse. Petrus reagerar och säger att något sånt aldrig ska hända honom. ”Gå bort ifrån mig, Satan” blir Jesus gensvar och han tillrättavisar Petrus för hans mänskliga tankar. Petrus välmenande tankar blev som en brinnande pil som slog mot något som Jesus visste var sant. Paulus skriver om ord att de både kan döda och att de kan ge liv. Tron är viktig! Ta emot den gåvan och håll dig till det Jesus säger. 

FRÄLSNING Den romerska hjälmen var gjord av järn och skyddade huvudet väldigt väl. Den var neddragen baktill för att skydda nacken och hade gångjärnsförsedda järnsnibbar fram som kunde fällas ner och ge skydd åt sidorna av ansiktet. Den hade också en förstärkt ”valk” framtill för att skydda mot hugg framifrån. Skallbenet är starkt, och det behövs för att skydda den känsliga hjärnan. Om vår hjärna slutar fungera slutar det mesta att fungera. För att skydda våra tankar och allt det som behövs för att vi ska fungera i vårt kristna liv behöver vi ha en grundläggande visshet om frälsningen som en hjälm på vårt huvud. Ibland blir vi utsatta i våra tankar. Jag minns speciellt ett tillfälle när jag hade kallat in ett antal bedjare för att sätta igång ett längre strategiskt bönearbete. Det blev väldigt påtagligt för mig att det fanns motstånd mot det vi skulle göra. Jag levde i en känsla av att Gud inte fanns hela veckan innan samlingen. Mina tankar och känslor var helt lamslagna av brist på tro. Eftersom jag varit med i bönesammanhang en längre tid så förstod jag att det jag upplevde var andligt motstånd. Samlingen blev sedan startskottet på ett bönearbete som ledde till en seger för Guds rike. Det är viktigt att vi lever med frälsningsvissheten som grund för våra liv. Här har vi ordet att stå på. Jesus har gjort allt klart och tar emot alla som vill tro.

GUDS ORD Slutligen nämner Paulus svärdet. Soldaterna hade ett svärd med en kort klinga på 60 cm på ena sidan och en bred dolk på den andra. Svärdet var avsett som ett stötvapen och var utmärkt att använda i närstrid, helt anpassat efter den romerska arméns sätt att strida i täta formationer. Här finns en viktig aspekt som gäller alla arméer – att de stred tillsammans och var tvungna att kunna lita på varandra. Alla behövde göra sin bit för att slagen skulle kunna vinnas. Så kan det vara även i våra kristna liv, vi är beroende av varandra för att vinna slagen!

Paulus nämner svärdet som Andens svärd, Guds ord. Guds ord är ord som utgår ifrån Herrens Ande. Svärdet är den enda delen i rustningen som Paulus nämner som är ett vapen. Vapen kan man både använda för att försvara sig och för att attackera fienden. Djävulen var tidigt ute med att ifrågasätta Ordet. ”Skulle då Gud ha sagt?” sa ormen till Adam och Eva i lustgården. När Jesus frestades av djävulen i öknen svarade Jesus med att citera skriften, men om man är uppmärksam ser man att djävulen faktiskt också citerade från skriften. En del använder bibelordet som om de vore magiska formler, men det är inte tänkt att användas som trollformler att vifta med inför det vi möter. Däremot kan Herren genom sin Ande lysa upp specifika bibelord som kan bli till hjälp för oss när vi blir utsatta för andliga attacker. Det är i orden som utgår ifrån Herrens mun som kraften finns. När Herren har talat har du vapnet du behöver för att slå ner fienden. 

Fienden är avväpnad, men använder sig trots det av en hel del knep. ”Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.” Kol 2:15 Djävulen är lögnens fader och vi vinner över honom genom att hålla oss till sanningen. Ibland behöver både vi och fienden bli påminda om detta. Han har en del beprövade knep som han fått genom årtusenden av träning och precis som flugorna dras till skit, dras djävulen till det som är ”skit” i våra liv. Vi behöver därför leva i Kristus av Hans ord, genom Hans Ande, för att avslöja fienden och hans attacker mot oss.

Slutord

Många kristna är väldigt oroliga och tror att Guds beskydd försvinner om de inte gör det eller det eller det, men det hänger inte på oss och vad vi lyckas åstadkomma. Han beskyddar oss för att Han har skapat oss och älskar oss och för att Han är den Han är. Han beskyddar oss även om vi inte ber honom om det, men det blir alltid konsekvenser av våra val. Vi behöver gensvara på kärleken och hålla oss nära Honom. Det betyder inte att vi kommer att besparas jobbiga och svåra saker i livet, för det hör livet till här på jorden, men Herren har lovat att vara med oss genom allt. 

Genom att leva Kristuslivet och vara medveten om vad vi har i Honom har vi både skydd och vapen i kampen mot det onda som ansätter oss. Att leva i Kristus är att leva i relation och i ett beroende av Herren, sätta Honom först i livet och lära sig lyssna till Hans röst. Vi kan samarbeta med Gud, men inte styra Honom. Om vi är följsamma för, och lever med Hans Ande, kan vi besparas mycket elände. Under en period hade jag som extrajobb att köra ut post på lördagar. En lördag när jag hade lämnat ett paket till en hästgård ute på landet och precis skulle köra ut på vägen hörde jag Andens stilla viskning i hjärtat; ”Kör inte ut, backa och ta om”. Om jag hade kört ut när jag tänkt hade jag inte levt nu, för det kom en bil i full fart runt hörnet just då. Jag klarade mig med en hårsmån tack vare att jag var känslig och lyssnade till den Helige Ande. Min lydnad till honom blev mitt beskydd.

Paulus avslutar uppräkningen av soldatens rustning med en uppmaning till bön. ”Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.” Det är i en sann och äkta vandring och relation med Jesus och varandra som vi har det beskydd vi behöver. Och Jesus har lovat att alltid vara med oss och hjälpa oss. ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” Jesus i Matt 28:20

Marie 

Info hämtat ur Militär Historia 3/2010