De talade på språk de aldrig hade lärt sig!

Språkmirakler

Nyligen läste jag några berättelser i Michael Grenholms bok ”Dokumenterade språkmirakler” om hur människor fyllda av Guds Ande har talat på språk de aldrig har lärt sig. Oftast har det varit hälsningar ifrån Gud till personer som verkligen behövt det. Jag blev lite inspirerad att berätta om några situationer då jag också varit med när språkmirakler hänt. De är värda att berätta om! Tre gånger har det hänt att någon i min närhet talat ett riktigt språk när de använt sitt tungotal. Varje gång har jag blivit förundrad, fascinerad och peppad i tron. När man får vara med om saker som det står om i Apostlagärningarna kan man inte bli annat än styrkt och uppmuntrad!

Häromdagen satt jag i samtal med en person som funderade över om jag tillhörde de här ”tungomålstalarna”. För honom var det nåt han bara hört talas om och det blev tydligt för mig att det här är ett högst märkligt fenomen för den oinvigde. För att låna Paulus ord när han skrev brev till de första kristna i Korinth i nuvarande Grekland: ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.” 1 Kor 1:18. Om man scrollar lite på sociala medier förstår man ganska snart att det här med tro, och det som rör tron, ses som något mycket suspekt. Troende är lika med korkad liksom. Men det finns faktiskt en hel del logik bakom allt detta. Om man förutsätter att Jesus faktiskt uppstod och lever öppnas en hel värld av möjligheter. 🙂 

Den första pingsten

För att förstå vad tungotal är behöver man läsa i Bibeln. Innan Jesus gjorde sin himmelsfärd efter uppståndelsen befallde han lärjungarna att de skulle gå ut och göra alla folk till lärjungar, men först skulle de stanna i Jerusalem och vänta på att få kraft till det. Han skulle skicka en annan hjälpare av samma sort som alltid skulle vara med dem. De skulle bli döpta i helig Ande och göra samma saker som han! (Apg 1:4-5). I det sammanhanget nämner han också om att de som tror ska tala ”nya tungomål”. Det är ett av de tecken från Gud som ska ges till den som tror att Jesus är Guds son (Mark 16:17).

Efter drygt en vecka hände det, kraften kom och de troende fylldes av Guds Ande. Detta beskrivs i början av apostlagärningarna – den bok som berättar hur den kristna församlingen föds.

”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
   I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: ”Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”
   De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”Men andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla på sött vin.” Apg 2:1-13

Kan du se framför dig hur lärjungarna blir fyllda av Guds Ande och springer ut på gatorna och pratar olika språk? Jerusalem var redan på den här tiden ett centrum för människor från olika delar av den då kända världen. Folk blev helt förvirrade, häpna och en del rent hånfulla när de såg dem. I samband med det här passar Petrus på att predika. I sin gatupredikan refererar han till en av judarnas profetiska böcker där det står om att Gud ska hälla ut sin ande över alla människor. Att Gud skulle fylla sitt folk med sin ande var alltså förutsagt sedan långt tillbaka. Han fortsätter och berättar att den som omvänt sig och tror får den helige Ande som gåva (Apg 2:38). Man kan bli ”doppad” i Anden – fylld av Guds Ande – precis som de troende blev på första pingstdagen. Andeuppfyllelsen är för alla! 

Språkmiraklet på söder

Om man låter Herrens Ande få utrymme kan man få vara med om både det ena och det andra, både stort och smått. Det första språkmiraklet jag fick vara med om skedde för många år sedan inne i dåvarande Södermalmskyrkan i Stockholm. Jag hade aldrig varit där på en ungdomssamling, men hade fått en tydlig maning om att jag skulle åka dit. Ämnet för kvällen visade sig vara bön, vilket förklarade för mig varför jag skulle dit. Kvällens talare var Klas Lindberg som numera arbetar som präst. I slutet av hans anförande klev en romsk man upp och gjorde tecken till Klas och visade att han ville komma fram och tala i mikrofonen. Det var tydligt att han bara kunde finska, annars skulle han ha talat engelska eller svenska istället för att gestikulera. Han började be i tungor med en väldig svada. Mitt i allt blev vi lika häpna som folket måste ha blivit på första pingstdagen, när mannen mitt i sitt ordflöde pekade med hela armen på de församlade samtidigt som han talade ut: ”Ni ska alla få frihet, ni ska alla få frihet”. Han avslutade meningen med att peka på Klas och sa: ”och över dig en extra stor!” Sedan gav han tillbaka micken till Klas och försvann. Han lämnade oss alla närvarande häpna och förundrade.

Andedopet

Första gången jag upplevde den helige Ande fylla mig var jag 13 år gammal. Det skedde vid mitt vuxendop och var en överraskande och härlig upplevelse. Jag upplevde mig helt omsluten av värme och kraft. Jesus blev verklig för mig i den stunden och jag kände mig sedd och bekräftad av Honom. Tungotalet fick jag ett år senare. Då satt jag i en soffa på kyrkans övervåning och min tonårsledare bad för mig att jag skulle bli andedöpt. Det kom ett konstigt ord inom mig den kvällen. Det ordet stavade jag på i en hel vecka. Sedan fick jag ett till som jag också stavade på i en vecka. Nu hade jag två ord. Men sen lossnade det ordentligt och sen dess har det funnits där på insidan. För en del blir det här en väldigt stark upplevelse, för andra sker det mera stillsamt. Man får öppna munnen och tala helt enkelt, även om det känns konstigt. 

En kul sak hände i min närhet för inte så länge sedan. En ung kille berättade för mig att han varit hemma ensam och bett en bön till Jesus och plötsligt hade något varmt kommit över och in i honom. All den oro han känt hade försvunnit i ett nu och han undrade om jag kunde förklara vad som hade hänt. Han hade blivit fylld av Guds Ande utan att förstå vad som hände.

Om tungotal

Men vad betyder det att tala i tungor och hur går det till? Man brukar säga att det finns två uttryck för tungotalet. Det ena är att det är ett bönespråk, en hjälp för att uttrycka vad vi har inom oss i bön. Paulus skriver att vi ska tala mycket i tungor för att bygga upp oss själva (1 Kor 14:4). Man talar på ett språk som man inte förstår (eller på ett språk som någon annan förstår) ingivet av den helige ande. En del säger att inte alla troende kan tala i tungor, men rent logiskt sett borde uppbyggelse i Anden vara tillgängligt för alla som tror. Anden är ju densamma oavsett. Det finns också en andlig nådegåva som ges i speciella tillfällen där någon annan får ”veta” vad som sägs och uttyder eller tolkar det. Det har jag också varit med om vid många tillfällen. Det känns lite extra i atmosfären när den gåvan är i funktion. Oavsett vad de olika fenomenen sorterar under kommer det ifrån samme ande, Jesu ande.
   Det finns tungotal som inte är ifrån Herren utan kommer ifrån andra andar. Jag har hört det vid några tillfällen, bland annat på en New Age-mässa. Några personer satt och talade ett andligt språk, men det spred inte den värme som Guds ande ger. Det här var riktigt creepy och jag kände ett väldigt obehag. Jag skyndade mig snabbt därifrån!

Språkmiraklen i Georgien

De andra språkmiraklen hände för inte så länge sedan, närmare bestämt 2017 när jag ledde en resa till Georgien för Ljus i Öster. Med mig i teamet hade jag min goda vän Kirsten. Hon är en ivrig och rutinerad bedjare som talar mycket i tungor. Vi sitter i en minibuss på väg ut på till en gudstjänst i en liten församling på den georgiska landsbygden när jag föreslår att vi ska be lite och förbereda oss för det möte vi ska hålla i. Kirsten som sitter bredvid mig ber högt i tungor och efter en liten stund lystrar jag till för det låter som att hon talar ett riktigt språk. När chauffören stannar bilen för att tanka frågar vi några av de övriga passagerarna om de förstod vad hon sa. Jodå, hon hade välsignat och bett för en skola både på georgiska och ryska. Kirsten kan varken ryska eller georgiska, det visste jag. Det här var ju coolt, tyckte vi och skrattade lite förtjust.

Vi genomförde mötet i den lilla församlingen och Herren gjorde många underbara saker i mötesbesökarna (som jag får berätta om vid ett annat tillfälle). När vi inbjöd till förbön klev chauffören av minibussen fram med tårarna rinnande nerför kinderna. Han berättade att han nyligen startat eller tänkte starta en skola (jag uppfattade inte helt vad det handlade om). Han hade känt sig så liten och osäker på om han hade gjort rätt och hade i sin desperation bett till Herren om en bekräftelse. Nu hade han fått den bekräftelse han bett om. Han kunde nämligen både ryska och georgiska. När Kirsten använde sitt tungotal och bad från sitt hjärta fick hon förmedla hans bönesvar!

Några dagar senare var teamet ute på gatorna för att evangelisera under några timmar. En georgisk man samtalade med en kvinna och vinkade till sig Kirsten för att hon skulle be för kvinnans ben. Han tyckte inte att det var lämpligt att han som man bad för en kvinna ute på gatan. Kirsten tänkte: ”Jag har inget att förlora. Nu ber jag på mitt bönespråk och ser vad som händer.” När Kirsten bad blev kvinnan helt salig och började prata ivrigt – troligen på georgiska. Vi förstod absolut ingenting, men hon var upprymd och pratade med oss som om vi förstod! Det hade verkligen varit roligt att få veta vad Kirsten sagt till henne när hon bad, men vi hade bråttom att åka iväg och kunde inte stanna och fråga. Det måste i alla fall ha varit något väldigt bra! 

En sak hände faktiskt mig också när jag bad för en kvinna i en gudstjänst. Med hjälp av en tolk hade jag förstått att kvinnan ville att jag skulle be för en person hon kände. Efter bönen tittade hon på mig med stora ögon och berättade att jag hade sagt personens namn flera gånger när jag bad. Det gav henne tro!

Använd ditt tungotal

Paulus skriver att vi kan tala både änglars och människors språk (1 Kor 13:1). Man kan tänka sig att tungomålstalande oftast handlar om ”änglars språk”, men ibland är det även ”jordiska språk”. Ibland kan det låta som olika språk och förändras under tiden man ber. Plötsligt låter det som arabiska, kinesiska eller kanske italienska? Ibland kan man verkligen undra vad man ber för och vad man säger! Det står att anden vet vad vi bör be om när vi inte vet själva (Rom 8). Ibland vet man inte själv vad man borde be för och då är det bra att använda tungotalet.

Be mycket i tungor. När du inte vet vad du ska be om; använd ditt bönespråk. Jesus vet vad du behöver be för. När du behöver bli uppbyggd; be i tungor. När du ber i tungor ber du på ett riktigt språk. Vet att du ber för saker och din ande prisar Gud när du använder ditt tungotal! Oavsett så är det något som bygger upp den inre människan – din eller någon annans.